När Lille Hund så sorgligen fick somna in i september 2010 trodde vi att vi aldrig mer ville ha hund. Men en hel höst och vinter utan små tassar som klipprade mot trägolvet och en liten blöt nos som försynt undrade om vi inte skulle gå på promenad, ja det blev helt OUTHÄRDLIGT.

Så efter nyår började jag intensivt kolla på pudelkennlar och annonser. Hade drömmar om en silverpudel, Men det bidde ingen sån här:

utan en sån här - igen!

Vi ville ju absolut inte ha en röd / aprikos! Så smärtsamt lika...   Men varje individ är ju bara sig själv, och Theo liknar inte på något sätt Sammie, mer än då färgen...

- men han är en oerhört charmig och söt kille, busig och vild som få. Vi har nog fått honom för att han skall hålla oss igång!

Idag fick Theo äntligen träffa sin flickvän Mynta! Det blev en vild återförening, massor med lek och kramar. De är gulliga de där två.

Theo har kastrerats. Eftersom han var kryptorchid (testiklarna har inte ramlat ner dit dom ska) så blev det bukoperation med tre ihopsydda ärr på mage och ljumskar. Inget kul, tycker lille hund.

Det kliar så förskräckligt i stygnen!

Trots kragen kommer en flexibel liten hund åt några stygn... inte bra!

Det är dygnet-runt-passning som gäller nu! Inte så kul för någondera parten.

Men tyvärr var ingreppet nödvändigt. Är man en liten hundpojke som mest umgås med tikar så... dessutom var Theos intresse för det motsatta könet mer än stort! Vilket kan ställa till med en del komplikationer!

Att varje morgon mötas av plusgrader, ingen snö, ingen skottning, är inte DET lyckan i livet, så säg?

Hundarna leker lyckliga på fornborgen....

Se sån still Theo har! Som ett litet lejon...

- och här är herrn i närbild...  ni ska veta att han inte sitter still så värst många sekunder i taget!

Vår lille pudelkille är full av bus!

Varje kväll (i stort sett) ropar husse upprört: "Det ligger en korvbit i min säng, under kudden!" Alternativt: "kycklinghjärta, matbit, tuggben..."

  Här är han med leksaken Pippin i husses säng. Pippi hamnar nog också snart under kudden!

Förra veckan lekte Theo och grannflickan Mynta som vanligt sina stundtals vilda lekar. Mycket boxning och bitande blir det, men inte ett ljud, inte ett pip. Så båda verkar vara med på det som händer, och gör inte varandra illa.....

  För det mesta samsas de helt och fullt - "a match made in heaven"

Men det här ser väl litet bakvänt ut?

Nå, denna vecka har Mynta och hennes familj, båda tiktanterna,  börjat löpa, så nu är det slut på lekarna för ett tag. Trist, tycker Theo!

Eller, som här, i munnen..  Theo är alltid alert!

  Theo börjar nu bli en van modell framför mattes kamera, här på Balansen

  Men framstegen jag menar är snarare lydnaden. NU kan han gå helt lös och inkallningarna fungerar till 90%, trots att han måste passera infartsvägen till lockande flickvännen Mynta!

Allt fungerar emellertid inte, speciellt inte att bli lämnad ensam (pip o skrik) och att inte få springa fram till alla hundar han möter...  men han är ju fortfarande valp/unghund! Man får ta det steg för steg.