När helgångesten släppt är det lättare att andas, inte minst med de ljusare tiderna i sikte...

Theo önskar My Gott Nytt! 

Maria frågade vad man kan göra för att stimulera sina alpackor, som ju är tämligen nyfikna djur?

Till att börja med så anser jag att alpackor skall ha en väl tilltagen hage, så att de kan sträcka ut i galopp om de vill. För alpackor springer gärna ibland! Många har alldeles för små och trånga hagar till dem.

Glada alpackaprinsar tar sig ett racervarv runt hagen...

Nyklippta prinsar i det gröna...

Sen kan man t ex hänga upp speglar, som de gärna tittar i...

Viktigt är också att VARA med dem, bara finnas en stund där i hagen, ofta, prata med dem...

En del alpackor gillar bollar och andra leksaker...

Man bör grimträna dem emellanåt...      

- så att man kan ta ut dem på promenader, vilket de gillar skarpt!

Man kan bygga en agilitybana och låta dem prova på olika typer av hinder!

- och man kan klickerträna dem!

- och att ge dem lätt massage med TTouch-metoden är också ett bra sätt att komma dem nära!

Det finns alltså massor man kan göra för att livet skall bli trevligare för alpackorna!!!

Gitte efterlyser vinterbilder. Tji!

Men några bilder från grannskapets lille dvärgschnauzer Mios besök vid alpackahagen kan jag bjuda på...  Som ni ser så blev alpackorna rätt upplivade av att se en för dem okänd hund.

Om inte min dator vore så SEG så skulle jag också kunna kommentera era bloggar oftare!  Suck

Nu när det bara regnar och regnar, så blir mina prinsar rätt så genomvåta. De kan ju gå in i sitt stall närhelst de vill, och de ligger också en hel del inne, men i själ och hjärta så är de ju friluftskillar, så de blir väldigt BLÖTA!

Hade de varit hästar, så hade jag förstås satt på regntäcken, men si det går inte med alpackor!

Min man påpekar dessutom med rätta att deras täta ull förhindrar att blötan går på djupet, men jag kan ändå inte låta bli att lida litet grand...

Kolla bara Mys "wet look"!

För att kolla stack jag ner fingrarna i Mys ull, och kände att han var helt varm och torr därinne. Skönt!

Bara så att ni inte glömmer hur vi ser ut så publicerar matte några nytagna bilder på oss!

Många hälsningar    Alpackaprinsarna

Ibland är matte konstig och lägger sig ner bland oss!  Hmmmmm

Den grå novemberdagen som mörknar redan innan den ljusnat (något överdrivet) påverkar mig också. Det känns som om det är stiltje på bloggen. Så får det bli...

Ni får en bild på prinsarna från idag, när de trängs inne i fållan (som är öppen) i väntan på att nåt kul ska hända...

Som ni ser har vi i alla fall sluppit snö hittills i vinter. Gudomligt!

Ibland är det besvärligt att alpackaprinsarna är så tillgivna... när jag skulle ta fina dimbilder med dem, så envisades de med att hela tiden komma galopperande!

Men när matte bad snällt, ställde My upp, som den gullegris han är (smutsgris kanske är rätta ordet just nu)

Älskade alpackaprinsen min!

Bebisgossen skulle få hälsa på alpackorna...

- som vanligt var de nyfikna

- men sedan blev det allt litet läskigt...  "Matte, VEM är det där?"  (Brorsan Magnus känner de redan)