Grannkatten Truls kommer och besöker Theo ibland. Först talar han vänligt men bestämt om vad som gäller...

- och sedan kan man leka

Himmel och pannkaka! Vilken kille!

Vackra laman Gilga, invandrad från Finland,  bor numera på Hälsingedalens Alpackafarm, och han är inkörd! Det måste väl vara det ultimata alternativet till häst  - kameldjur? Gilga är också en välutbildad terapilama, och gör uppskattade besök inom bla äldrevården...   Jag är IMPONERAD!

Bilderna har jag snällt nog fått låna av Marie, Gilgas matte. Tack för det!

- var vi på besök hos Adora alpackastuteri, där träffade vi bl a den här fina trion:

Här är ettåringen Felix, söt som socker!

-och avelshingsten Triton, så vacker..

Gunnar njuter av att bli klappad..

Idag var J och jag på 4H-gården och hälsade på de små minigrisarna som Carol tränat. Hon är ännu i USA och väntar på visum för att komma tillbaka. Grisarna hälsade att de saknar henne!

Här är Gunnar!

Förutom snuttefiltar och värmelampa, hade de kärt besök av den vita gårdskatten, som verkade helt bekväm med grispussar...

Vi såg också ett mycket underligt pälsat får..  (den till höger)

- och några lustiga små hönor som satt och kurade

Varje morgon infinner sig fyra stycken pigga frkostgäster som festar på solrosfrön och fågelnötter..  tyvärr har de litet svårt att hålla sams, de förbrukar mycket energi på att jaga bort varandra. Så det är en sällsynt syn att se dem alla fyra så här rofyllda!

Ni som följer bloggen kommer kanske ihåg att jag berättade om mina getter som jag hade på 70-talet. Här kommer en bild när bocken Oscar drog sin lilla dotter och lussade i grannskapet...

Tack vare Emily kom jag i kontakt med Carol, amerikanska som studerar etologi och har som specialprojekt att klickerträna två små minigrisar på en närbelägen 4H-gård..

Häromveckan fick jag med egna ögon se hur Carol tränade lille Gunnar och Bruno. Det var helt otroligt vad duktiga de var!  De kunde gå fot, ställa sig vid sidan (som en hund), rulla en boll, hoppa hinder, hämta en liten korg och apportera den till Carol och gå i åttor runt små små hinderstöd....  Båda grispojkarna var mycket träningsvilliga och grymtade glatt genom hela sessionen..

Tränar Carol dem för att visas på cirkus? Nej, inte alls, utan för att stärka kontakten och göra dem mer människotillvända och hanterbara. Samma mål som jag har med min klickerträning för alpackaprinsarna.

Tyvärr gick det inte att ta några foton, så ni får nöja er med en annan liten gris i stövlar....

För århundraden sedan bodde jag i lägenhet i ett tättbebott område en bit från Stockholm. Förutom kissen Peppi, som jag skrivit om tidigare i bloggen, befolkades lägenheten av akvariefiskar.... i mängder!

Jag tror att vi hade uppåt 10 akvarier, från små yngelburkar till en 200-liters pampig fiskbostad. Växter och vackra stenar och så svärdbärare, slöjguppys och SCALARER.

Jisses så hög luftfuktighet vi hade, med alla akvariepumpar som bubblade dygnet runt och alla dess liter vatten..  de gröna växterna prunkade, för var gång man rengjorde ett akvarie, så använde vi det gamla näringsrika fiskvattnet till växterna... rena djungeln var det.

Särskilt roligt tyckte jag att det var med scalarerna. De är munruvare och tar alltså hand om sina små. Vi hade ett pampigt scalarpar, som var herre på täppan, speciellt när de hade lagt sin rom. Man märkte det direkt man kom in i rummet, när alla övriga fiskar skockades i ett av hörnen, och scalarparet behärskade ungefär 9/10-delar av akvariet.  De stod och fläktade sina romkorn, som hängde fst vid något av de gröna växterna, och sen när rommen kläcktes och de pyttesmå scalarbebisarna började simma runt, passades de minutiöst av sina föräldrar. Emellanåt öppnade mamma eller pappa Scalar sin mun, och in simmade hela kullen! Speciellt då om det var fara å färde.

Dessa duktiga scalarer drog upp ett otal små scalarer, det blev så många så jag var tvungen att med jämna mellanrum sälja ut dem till andra intresserade akvarister.

När vi en dag flyttade från lägenheten ut till landet, kunde vi inte ta med akvarierna. Det värsta var att lämna ifrån sig scalarparet. Jag hade talat med en seriös akvarieaffär, som var intresserade att ta över dem. När jag skulle ta dit dem och gick sista biten över det stora torget, halkade jag till och tappade glasburken. Mitt på torgets stenläggning låg två jättelika scalarer och viftade förtvivlat med fenorna. Jag fick springa in i affären och snabbt få en plastburk med vatten och gå ut och ta upp de stackars fiskarna. De klarade sig bra, men var litet skavda här och där längs sidorna.  Jag hoppas att de blev väl omhändertagna, fick leva ihop även fortsättningsvis (det hade jag betonat) och att de kunde fortsätta att dra upp fina kullar med scaralyngel.